Sidor

onsdag 23 mars 2016

Ledigheter som hägrar

Nu är det påsk och flera extra dagars ledighet väntar, så skönt.

Önskar bara att vädret blir bra också, att solen tittar fram lite då och då. Vi har planer för utomhusaktiviteter hela helgen. Pimpling (jag vill få flest fisk) och korvgrillning och en och annan kolbulle. Det finns inget godare än att äta matsäck på utflykt. På påskdagen fyller min man år så då får vi packa lite extra godsaker i ryggsäcken till fikat. Ja som sagt så ser jag fram mot en skön ledighet.

Tänk att det har gått ett helt är sen jag opererade mig för ett aneurysm i hjärnan, som tur är gick allt bra och jag repade mig på bara några veckor. I samband med det så slutade jag att röka, vilket jag är väldigt stolt och nöjd med. Gick lättare än jag trodde.
Det jag också har lärt mig det här året är att verkligen tänka efter innan jag ger mig in i saker eller lovar att göra. Bara det som jag verkligen känner för eller vill, gör jag. Jag har nog varit en sån person som är lätt att "äta upp", en sån som alltid ställer upp. Igår kommer inte igen och imorgon kanske aldrig kommer. Så det jag tar beslut om/gör idag är det som är viktigt. Mitt hem är min borg och min familj är mitt allt.

De människor som inte vill mig eller min familj väl  eller inte kan acceptera mina/våra val. De människorna har inget i mitt liv att göra och är heller ingen förlust... Så fick jag det sagt!

I söndags gjorde vi en liten utflykt till Långsjön, grillade lite korv. O så klart var ju Pangen med också :)
Å nu ska ni få höra...
Jag ska åka till Anna!!!!
Japp...så är det...
Snart tar jag flyget till Boston, Massachusetts och sen bilar jag till West Hartford i Connecticut, ska bo ca 20 minuter från Avon där Anna bor och jobbar. Återkommer med fler detaljer i nästa inlägg. Det ska bli så roligt och få träffa henne igen. Länge sen sist, har hänt en del sen sist, i början av oktober och då sågs vi i New York. Mitt lilla hjärta (blir förstås 20 år snart) som arbetar som 3barnsmamma i stora landet USA. Ska bli så skönt och få krama om henne.

Om jag lägger mig nu så är påskledigheten fortare här...eller??? Jobbar några timmar imorgon förstås, men sen så.

Tjingeling
Paradisfrun

onsdag 9 mars 2016

Redan inne i mars

Tycker jag upprepar mig ständigt men va tiden går fort. Vi är redan inne i mars och våren närmar sig. Det känns skönt att ha något ljust att se fram emot.
Snart är påsken här och det betyder ju långledigt. Det är skönt att få några extra dagar ledigt, kunna få ha tid för varandra och att göra sånt man annars inte hinner med. Jag är sugen på våren, det har var mörkt och kallt länge nu.

Eftersom vi inte åkt till vårt älskade Goa i år så fick Goa komma till oss istället, i alla fall i matväg.
Chicken Tikka Masala med Butter Garlic Naan, så himla gott

Det som också är bra med att tiden går fort är att min goa jänta Anna snart kommer hem igen. Snart och snart, i september kommer hon. Då har det gått ett helt Au Pair-år. Som jag längtar!

Under tiden februari passerade hann vi med att gör ett och annat. Vi roade oss en kväll med ett besök på Hits for You. Det var verkligen både sevärt och god mat. Vi hade en rolig kväll.

Sigge har döpts också. En solig och vacker lördag i Oslättfors kyrka. Karl Sigge Olle heter han vårt senaste dyrbara barnbarn.

Och äntligen fick vi rå om vårt äldsta barnbarn Ella också. Jag hämtade henne på skolan i fredags och vi åkte raka spåret hem till Paradiset. Vi satte genast igång och bakade chokladbollar, till farfar förstås.

Sen hade vi soffmys, tittade på tv, virkade och pratade. Härligt med 7-åringar.
Ella hade bestämt Tacos till middag, så vi hackade och donade och fixade, lagomt till farfar kom hem från jobbet stod middagen på bordet och en stolt Ella kunde berätta att hon hackat det mesta av grönsakerna.
Fångarna på fortet på TV avslutade kvällen. Lördagslunchen åt vi ute, vädret var inte det bästa men det spelade inte så stor roll.

Ett beslut är fattat! Jag har sagt upp mig från mitt arbete, nu ska jag satsa på vårt företag Sandins Såg & Kedjeservice på heltid. Det går inte att ha två jobb, inte i längden. Jag har haft det i snart 6 år. Efter att min kropp sa ifrån på skarpen förra året så har jag fått tänka om.

Tjingeling
Paradisfrun