Det är ett tag sen jag skrev här på bloggen, men min mamma påminde mig om attt det var dags nu.
Med vår julresa till Goa med hela stora familjen i färskt minne så blir det några tillbakablickar i berättarfredag.
Småsaker som händer etsar sig fast i minnet, bra att ta fram då och då. Med den långa kalla vinter vi har haft och fortarande har lever jag gott på minnena.
Den mest annorlunda utflykten på den här resan var ju att gå på fotbollsmatch. Det hade jag aldrig gjort om inte pappa varit med. Det var verkligen kul att se. Tänk dig kossorna som strosar förbi utanför planen, palmer överallt och spelarna som sitter i gräset och vilar i pausen. Väldigt olikt här hemma. Dessutom så spelade de bingo i pausen. Fattade aldrig vad man kunde vinna, om man vann något. Hade varit kul att få tag i en matchtröja till pappa.
Marknaderna, dessa livliga platser. Det finns allt man tänka sig. Om man har ork att titta och handla förstås, de hojtar och drar i en och vill att man ska titta i deras shop. De blir osams med varann om någon försöker ta deras kund. Prutar gör de med sig själva om man inte säger något. Det är ett himla sjå om man verkligen vill ha något. Klart de luras och hur ska vi veta vad saker egentligen ska kosta. Det är bara att bestämma sig för vad man är villig att betala, det handlar ju om småpengar oftast i alla fall.
Det jag saknar mest är de fantastiska människor som vi lärt känna. Raj på hotellet som var så mån om oss, framför allt om pappa. Raj ville att pappa skulle stanna kvar hos honom.
Lakhsmi och Takaran i sin shop efter gatan. Lakhsmi ringde mig häromdagen, härligt att höra hennes röst. Det är annars svårt att ha kontakt med henne för hon kan varken läsa eller skriva. Hon sa: Please come back, we miss you so much. Jag vill väldigt gärna tillbaka.
Å så familjen i strandshacken Sea spray, vilka underbara människor. Dottern Jessica, jag hör hennes röst när hon skojar med oss. Hon döpte snabbt om Fredrik och Anna till Fried Rice och Anna Banana.
Nu håller jag på för fullt att packa ihop paketet med saker som ska skickas till dem. Det är skönt att kunna hjälpa till och ordna fram några av det saker som de behöver.
Största glädjen är att kunna glädja andra, litet som stort.
Tjingeling
Paradisfrun
Med vår julresa till Goa med hela stora familjen i färskt minne så blir det några tillbakablickar i berättarfredag.
Småsaker som händer etsar sig fast i minnet, bra att ta fram då och då. Med den långa kalla vinter vi har haft och fortarande har lever jag gott på minnena.
Den mest annorlunda utflykten på den här resan var ju att gå på fotbollsmatch. Det hade jag aldrig gjort om inte pappa varit med. Det var verkligen kul att se. Tänk dig kossorna som strosar förbi utanför planen, palmer överallt och spelarna som sitter i gräset och vilar i pausen. Väldigt olikt här hemma. Dessutom så spelade de bingo i pausen. Fattade aldrig vad man kunde vinna, om man vann något. Hade varit kul att få tag i en matchtröja till pappa.
Marknaderna, dessa livliga platser. Det finns allt man tänka sig. Om man har ork att titta och handla förstås, de hojtar och drar i en och vill att man ska titta i deras shop. De blir osams med varann om någon försöker ta deras kund. Prutar gör de med sig själva om man inte säger något. Det är ett himla sjå om man verkligen vill ha något. Klart de luras och hur ska vi veta vad saker egentligen ska kosta. Det är bara att bestämma sig för vad man är villig att betala, det handlar ju om småpengar oftast i alla fall.
Onsdagsmarknad i Anjuna
Å så familjen i strandshacken Sea spray, vilka underbara människor. Dottern Jessica, jag hör hennes röst när hon skojar med oss. Hon döpte snabbt om Fredrik och Anna till Fried Rice och Anna Banana.
Nu håller jag på för fullt att packa ihop paketet med saker som ska skickas till dem. Det är skönt att kunna hjälpa till och ordna fram några av det saker som de behöver.
Största glädjen är att kunna glädja andra, litet som stort.
Tjingeling
Paradisfrun
