Jag är rädd om de mina, jag vill inte att något ska hända de mina, jag vill inte mista de mina. Vad vi än gör så kan vi inte skydda oss mot det i alla fall. Det som retar mig är att så länge allt rullar på så ägnar jag inte så mycket tid till att fundera över detta. Det ska alltid något till för att det ska komma upp i tanken. Ja, jag fick mig en tankeställare när min mamma förra veckan fick med ambulans åka till sjukhuset och vi inte visste vad som riktigt hänt henne. Många timmar att fundera på när vi väntade på svar. Som tur var blev det inte så allvarligt. Attans att jag är så dålig på att ta vara på nuet, bry mig om och tänka på vad som har betydelse just nu.
Vad gör jag istället? Jobbar, jobbar, jobbar… måste skärpa mig, stanna upp, ta tillvara på stunden, leva i nuet som om det inte fanns en morgondag. Imorgon kan det vara försent.
Jag växlar över till min ungdomsidol, WHITNEY HOUSTON med den mest fantastiska röst någonsin, hon har gått vidare till en högre nivå, hon dog tragiskt i helgen. Grattis himlen! Nu har ni en vacker röst i änglakören. R.I.P Whitney…
På handarbetsfronten rullar det sakta men säkert, det har blivit några nya converse, finlirat på mönstret och är nöjd med resultatet. Någon ska få en Pippitröja som är i görningen, undrar vem det blir J
Det kommer bilder senare.
Tjingeling
