Mörka november och Första Advent

Jag har fått tillbaka lite krafter, kryar på mig sakteliga och börjat jobba igen. Det känns bra eftersom jag vill vara i farten. 

Pandemin har fortfarande sitt grepp om oss i världen, så det blir inga utsvävningar och minimalt med umgänge. Jag jobbar dessutom hemifrån . Om jag måste till läkare, apotek eller mataffär så använder jag munskydd och åker om det går på tider då det inte är så många andra i farten. 

Jag träffar bara familjen och några utvalda vänner som jag vet är lika superförsiktiga som vi är. Nu har ju både jag och min man redan haft Covid-19, men man ska ändå vara väldigt försiktig.

På Fars dag åt vi en utelunch tillsammans hos Calle & Lovisa. Det var supermysigt.

För pappa Kjell tände jag ett ljus som brann hela dagen. Det blir inte bättre, saknaden är lika stor nu som för snart 5 år sen.

Ronja har fyllt 10 månader och Emil har haft namnsdag. Ronja fick en julig napphållare och Emil några tior till spargrisen. Dom var han snabb att stoppa i. Han fattar att dom är bra, men undrar om han vet vad han ska ha dom till 😃

Igår på första advent slog vi till med en familjemiddag. Min älggryta och ris, den var önskad. Lovisa hade gjort mumsiga saffranssemlor till efterrätt. Gott var det och en så mysig eftermiddag och kväll med de mina.

Lite tomtar och pynt har jag hunnit få fram. Julen närmar sig, min bästa tid på året.

Jag är nästan klar med julklapparna, det känns skönt att vara ute i god tid. Framförallt att inte behöva gå i affärer. Jag har handlat nästan allt online, det går faktiskt att handla lokalt då med. Nu gäller det bara att komma ihåg var jag har stuvat undan alla klappparna.

Tjingeling

Paradisfrun

Höst, lite kul och sjuk igen

 September började bra, jag kände mig piggare än på länge. Jag började jobba igen för fullt och livet var skoj.

Emil och jag var på bio. Flyg Alfons Åberg, som vi båda tyckte var så roligt.

Ronja blev hela 8 månader och vi tog en utefika vid Långsjön.

22 september blev jag sjuk igen, åkte akut in med ambulans och blev inlagd. Det ena avlöste det andra, jag var hem och fick vända tillbaka till sjukhuset i ambulans igen. Gallsten, Sepsis, Njursvikt, SLE-skov och Kärlinflammation  gjorde att jag blev 32 dygn på sjukhuset. Många undersökningar, 4 Covid-19 tester och antikroppstester. Nej, ingen Covid som tagit om och ja, fortfarande antikroppar. Där försvann både september och oktober. Eftersom det fortfarande råder Pandemitider så blev det inga besök. Det var så ensamt och jobbigt. När jag skrevs ut i slutet av oktober så var jag rädd att jag skulle få vända tillbaka igen. Men hemma blev jag, så härligt att få träffa de mina igen. Jag tror att hela familjen drog en lättnandes suck.

Godsaker och fina rosor blommor när jag väl kom hem.

Tjingeling

Paradisfrun

Sommaren som inte blev som vanligt

 Vi försökte göra lite roliga saker som kunde lätta upp den så hemska Coronatid som härgar i hela världen.

Mys med barn och barnbarn. Äta gott och lite camping i vår charmiga husbil. Vi var även till Furuvik en dag, det var helt ok, inte för mycket folk. Det gick att hålla avstånd där. 

Vi åt på nyöppnade restaurangen Bergmans Fisk i Saltharsfjärden, Norrsundet. Väldigt god mat och trevlig miljö.

Bullbak och pannkaksmiddag. Emil var på besök.

Surströmming hann vi äta två gånger. Så himla gott.

Pontus fyllde 25 år och det blev kalas i hans och Annas trädgård. Så fin dag det blev. På kvällen campade jag och Emil i husbilen hemma på gården.

Vi hade grekisk afton på vilken jag tror var sommarens varmaste dag. Perfekt medelhavskänsla. Vi drack Ouzo och en buffé med grekisk mat. Avslutningsvis kastade vi porslinet, precis som man gör när maten varit bra i Grekland.

 

Pappa skulle ha fyllt 71 år, jag var till minneslunden och grattade och pratade en stund.

17 år som gifta, vi firade silkesbröllop den 23 augusti.

Sista helgen i augusti tog vi husbilen till Långsjön. Vi åt kräftor och annat gott medan solen gick ner.

Det blev ändå några ljusa och roliga stunder under juli och augusti.

Tjingeling

Paradisfrun

Covid-19, hålla avstånd och hålla ut och lite glädje

 Första dagen i mars så var Emil och jag på Mora Träsk. Vi tyckte båda att det var spännande och kul. Vi avslutade med lunch på Max.

 

Sen som vi alla vet så blev det stopp på att träffas. Vi måste hålla avstånd och bara träffas utomhus. Det svider i mamma och farmorshjärtat att inte få vara nära de mina. Men samtidigt viktigt att vi alla tar det på största allvar. Jag som tillhör riskgrupp är extra känslig så klart. Det blev en del videosamtal och uteträffar.

Det händer inte så mycket när man både jobbar hemifrån och bara är hemma även övrig tid. Därför blir små höjdpunkter extra viktiga. Som till påsk när jag fick besök av de här söta påskkärringarna Emil och Ronja. 

Tur att man får lite bilder då och då när längtan blir för stor. Farmors gohjärtan Emil och Ronja.

Sista april firade vi så här. Ute och avstånd.

Vi började på med lite utejobb igen, installationer av robotgräsklippare. Funkar ju bra det i dessa tider.

Pangen fyllde 13 år i början på maj. Det firas alltid på samma sätt. Flagga, pannkaka, brieost och gelehallon. Emil kom med blommor.

Sen brakade det loss. Jag blev sjuk i Covid-19. Fy va hemsk, jag var så rädd. Hela jag blev helt utslagen, dränerat på ork, kunde knappt stå på benen. När jag varit sjuk i nästan två veckor vaknade jag en morgon och kunde inte andas. Jag fick panik, åkte in till akuten och testades positivt för Covid-19. Jag behövde syrgas för att få luft. Jag skickades hem trots detta. Jag hade tur att vänner till oss hade varit förutseende och köpt en syrgasmaskin som jag fick låna. Det blev min räddning. Jag var sjuk i nästan fem veckor. Fick vinka till de mina genom fönstret, jag var ju i karantän. Veckan före midsommar friskförklarades jag och belöningen blev antikroppar. Min man som inte varit sjuk testade sig för antikroppar också, det visade sig att han hade det. Han hade haft Covid-19 utan att bli sjuk.

Sakta men säkert blev jag bättre, gjorde en lungröntgen som konstaterade att min högra lunga har skadats av Covid och det är inte säkert att det kommer att bli riktigt bra igen. Jag blir anfådd för minsta lilla och trött, så in i bomben trött. Så min uppmaning är HÅLL ER UNDAN, NI VILL INTE BLI SJUKA, DET ÄR FÖR JÄVLIGT!

Eftersom jag hade fått antikroppar så började jag våga träffa de mina lite smått igen. Så underbart! Vi firade att jag blivit frisk.

Midsommarafton firade vi hos Calle & Lovisa. Vi dukade glest och satt ute.

På midsommardagen åt vi middag på Skärgårdskrogen i Utvalnäs. Det var näst intill folktomt där. Jag kan verkligen rekommendera ett besök här. Supergott var det.

Finaste barnbarnet Tuva fyllde år och det firade vi så klart, tur att vädret gjorde att vi kunde träffas ute.

Barnbarn är ju det härligaste som finns.

Lite odlingar som börjar ta sig och så fick jag ett ursnyggt flaggspel till altan av finaste svägerskan Kerstin.

Det var mars-juni det. 

Tjingeling

Paradisfrun