Sidor

lördag 25 januari 2014

I Love Goa igen

Sen sist jag var här på bloggen och skrev så har vi hunnit komma hem till kalla Sverige, brrr...
Sista veckan i Goa var minst lika händelserik som den första.
Förutom sol, bad, massage och manikyr så hann vi med några fler utflykter och äventyr till.

Nattmarknaden i Anjuna
Vi gjorde ett besök på nattmarknaden, lite mer turistiskt än övriga marknader vi brukar besöka. Atmosfären är ändå densamma "Hello...Look in my shop, One hundred rupies", de ropar och drar i en. Om man stannar till och tittar så är priset ett annat på en gång, man ska heller inte köpa en sak utan minst tre. Ordet LOOK är det också skilda meningar om, jag menar Titta och de menar Köpa. Jag blir alltid lika full i skratt men det blir även tröttsamt i värmen. Vi gjorde några roliga inköp här i alla fall.

Crocodile trip
Tidigt en morgon hämtade Anil upp oss utanför hotellet och vi åkte mot Old Goa. Därifrån gav vi oss ut i båt på floden Zuari. Det var en trevlig båtutflykt, vi såg både krokodiler och olika fåglar, vi mötte fiskare i sina båtar. Turen tog cirka 3 timmar, på vägen tillbaka spelade vi bingo, ha ha. Det är tydligen ett populärt spel här i Goa.






Morjim Beach
Det har hänt en del här sen vi besökte stranden för 5 år sen, då fanns inte alla shacks och solsängar som nu. Det är fortfarande en trevlig och vacker strand, långgrund och inte lika stora vågor som på Calangute beach. Shacken vi åt lunch i hade väldigt fin utsikt över stranden och havet.





 









Många av våra upplevelser från den här resan handlar som vanligt mest om det som händer "till vardags" i möten med människor och även djur, på mina morgonpromenader eller närsom vi var på väg till och från något.

 



 


Det absolut bästa jag vet är när jag får spendera tid i strandshacken med mina numera goda vänner eller hos Laksmi i shopen. Jag kan sitta i timmar och samtala med "flickorna" om allt mellan himmel och jord. Trots våra olika kulturer och förutsättningar så har vi drömmar och åsikter som är närmare varandra än man kan tro.



En trevlig stund var när vi blev bjudna till Laksmi och Takaran på middag. Vi satt på golvet längst in i deras shop och Laksmi serverade en supergod kycklinggryta, ris, sallad och chapati. Laksmis syster och brorson kom även de. Jag trivs i deras sällskap, världen goaste människor. Att höra om deras strävan med att få allt att gå ihop, hur de fått lämna barnen i månader hos mormor och morfar för att försöka få ihop pengar så familjen kan leva hela året. Hur de går till och från varje dag till sin shop i Calangute när det bor 8 km ifrån. Det tar för dem 8 timmar med buss att ta sig hem till sin hemby. Ändå syns orken och glädjen och stoltheten  i deras ögon när de berättar om sitt liv.

 
 







Det blev ett besök på sjukhus den här gången också, Jocke fick problem med magen. Liten undersökning, några sprutor, medicin och hem och vila. Det tog inte många timmar innan han var på benen igen, tur det. Varför finns inte dessa mediciner här i Sverige?

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!
Födelsedagsbarn brukar det ju alltid finnas med på våra resor, denna gång var det Jocke som fyllde 19 år. Uppvaktning med sång och present på morgonen, sen tårta och blommor i strandshacken. Dagen avslutade vi med middag på Jockes val av restaurang, Over The Flames.







Hemresan blir som alltid jobbig, svårt att ta farväl av dessa fantastiska människor, Bombays flygplats är inte kul. Dubai var helt ok, stort, tjusigt och välfungerande. 24 timmar från att vi lämnade Goa var vi åter tillbaka i Sverige.

När jag tänker på vår resa blir det med många känslor. Samtidigt som vi var glada över sol, värme, bad och bara få vara tillsammans, all den goda maten. Det är för oss svenska mycket billigt att leva i Indien. Det är ändå människorna som gör det största intrycket på mig, de är glada, hjälpsamma, omtänksamma, gör allt de kan för oss turister. Ett Good morning på morgonpromenaden av en leende okänd människa som önskar mig en bra dag, det gör min dag. De har hjärtan av guld.
Det är ett fantastiskt land och ett fantastiskt folk. Det gör ont att se fattigdomen, barnen som leker bland sopor, människor som tigger och ber. Det blir många små bidrag varje dag som jag lägger i dessa tacksamma händer. Dessa människor ger mig perspektiv på livet, de har lärt mig vad ödmjukhet är på riktigt. Jag skäms när jag tänker på alla småsaker jag gnäller över. Jag har det oförskämt bra.
Slut för denna gång. Ska jag tillbaka till Goa? Självklart!!!


Tjingeling
Paradisfrun