Jag har ett intresse som jag tyvärr nästan aldrig hinner ägna mig åt nu för tiden. Jag är släktforskare och har grävt i min släkt de senaste 5-6 åren. Det började med att jag var nyfiken på vilka mina förfäder var, hur de levde och var de kom ifrån. Jag började på min mammas sida av släkten och det enda jag egentligen visste var att min gammelmormor kom från Seskarö i Norrbotten.
Eftersom vi lever i en modern värld så satte jag mig vid datorn och hoppades att hitta svaren på internet. Jag skrev min gammelmormors namn i sökfältet på Google och fick...INGEN träff. Något moloken och besviken blev jag, hur skulle jag nu göra, jag hade ingen aning om hur man släktforskade. Jag tog till en livlina och ringde min mormor istället, det var många frågor jag hade och mormor sa; Oj oj inte vet jag nåt om det där heller. Men ju mer vi pratade ju mer mindes hon.
Jag bestämde mig för att ta reda på hur man släktforskar. Jag hittade Rötter, en sida på nätet, där fanns många bra länkar för en släktforskare. Jag skaffade även ett abonnemang på Riksarkivet. Nu var jag i himmelriket, det fanns så mycket och det var heller inte svårt att hitta svar på det jag sökte.
Många timmar har jag suttit och läst husförhörsböcker, födda/döda/vigda, domböcker ja allt jag kommit över. Det har inte varit så lätt att tyda handskrifterna för det var då precis som nu, en del som skrev slarvigt och en del som skrev väldigt prydligt. Stavningen var också annorlunda.
Det tar tid för mig när jag släktforskar eftersom jag ofta hamnar på "sidospår", när jag t ex stötte på ordet backstugusittare, då måste jag ta reda på var det var.
Min mormors mormors mor Anna Caisa Johansdotter Karvala var tillsammans med sin man Johan Esaiasson Aasa backstugusittare i Neder Wojakkala i början på 1800-talet.
Backstugusittare var personer som bodde i små hus på en mark som inte var deras eller på en allmänning. De här husen, backstugorna behövdes det inte betalas skatt för. Backstugusittarna var de människor som hade det riktigt knapert. De var hantverkare, dagsverksarbetare, gamla och utfattiga personer. Backstugorna låg ofta samlade i grupper utanför en skiftad inägojord. Det kunde finnas ett litet stycke jord så de kunde odla potatis och rovor samt att de kunde ha några grisar och höns. På vintern när det var som kallast var det vanligt att även djuren fick bo i stugan. Som backstugusittare kunde man utföra lönearbete på gårdarna, hemslöjd med mera. Det var inte så lätt att hitta arbete så mat på bordet var en strävan att få till.
En backstuga hade oftast bara tre riktiga väggar, den fjärde väggen kunde vara av jord om huset t ex låg i en backe. Fönster fanns det sällan, istället var det små gluggar som släppte in lite ljus.
Min Anna Caisa bodde i en sån stuga som kunde ha sett ut så här med sin man och 6 barn. Jag kan bara tänka mig hur svårt de måste ha haft det.
Jag förundras över hur noga prästerna var, för det var dom som förde anteckningar över sockenborna. Dessutom var det deras egna åsikter och bedömningar på hur sockenfolket var och hur de levde. Jag hittade på ett ställe i en husförhörsbok att prästen inte var nöjd med min mormors mormors mormor Brita Marias katekeskunskap och att hon dessutom tog nattvard för sällan. Hennes son fick på en annandag jul en åthutning av prästen för att han yttrat "grofwa" ord på allmän plats.
Det har gått ett antal år sedan jag började min släktresa och jag har hunnit med både min mammas och pappas sida av släkten. Men jag blir aldrig klar, det finns en del personer som jag fortfarande letar efter och söker svar på. Jag vill följa dom hela vägen och då menar jag från de föddes tills de dog. Jag fortsätter mitt letande.
Tjingeling
Paradisfrun
Eftersom vi lever i en modern värld så satte jag mig vid datorn och hoppades att hitta svaren på internet. Jag skrev min gammelmormors namn i sökfältet på Google och fick...INGEN träff. Något moloken och besviken blev jag, hur skulle jag nu göra, jag hade ingen aning om hur man släktforskade. Jag tog till en livlina och ringde min mormor istället, det var många frågor jag hade och mormor sa; Oj oj inte vet jag nåt om det där heller. Men ju mer vi pratade ju mer mindes hon.
Jag bestämde mig för att ta reda på hur man släktforskar. Jag hittade Rötter, en sida på nätet, där fanns många bra länkar för en släktforskare. Jag skaffade även ett abonnemang på Riksarkivet. Nu var jag i himmelriket, det fanns så mycket och det var heller inte svårt att hitta svar på det jag sökte.
Många timmar har jag suttit och läst husförhörsböcker, födda/döda/vigda, domböcker ja allt jag kommit över. Det har inte varit så lätt att tyda handskrifterna för det var då precis som nu, en del som skrev slarvigt och en del som skrev väldigt prydligt. Stavningen var också annorlunda.
Det tar tid för mig när jag släktforskar eftersom jag ofta hamnar på "sidospår", när jag t ex stötte på ordet backstugusittare, då måste jag ta reda på var det var.
Min mormors mormors mor Anna Caisa Johansdotter Karvala var tillsammans med sin man Johan Esaiasson Aasa backstugusittare i Neder Wojakkala i början på 1800-talet.
Backstugusittare var personer som bodde i små hus på en mark som inte var deras eller på en allmänning. De här husen, backstugorna behövdes det inte betalas skatt för. Backstugusittarna var de människor som hade det riktigt knapert. De var hantverkare, dagsverksarbetare, gamla och utfattiga personer. Backstugorna låg ofta samlade i grupper utanför en skiftad inägojord. Det kunde finnas ett litet stycke jord så de kunde odla potatis och rovor samt att de kunde ha några grisar och höns. På vintern när det var som kallast var det vanligt att även djuren fick bo i stugan. Som backstugusittare kunde man utföra lönearbete på gårdarna, hemslöjd med mera. Det var inte så lätt att hitta arbete så mat på bordet var en strävan att få till.
En backstuga hade oftast bara tre riktiga väggar, den fjärde väggen kunde vara av jord om huset t ex låg i en backe. Fönster fanns det sällan, istället var det små gluggar som släppte in lite ljus.
 |
| Lånad bild |
Jag förundras över hur noga prästerna var, för det var dom som förde anteckningar över sockenborna. Dessutom var det deras egna åsikter och bedömningar på hur sockenfolket var och hur de levde. Jag hittade på ett ställe i en husförhörsbok att prästen inte var nöjd med min mormors mormors mormor Brita Marias katekeskunskap och att hon dessutom tog nattvard för sällan. Hennes son fick på en annandag jul en åthutning av prästen för att han yttrat "grofwa" ord på allmän plats.
Det har gått ett antal år sedan jag började min släktresa och jag har hunnit med både min mammas och pappas sida av släkten. Men jag blir aldrig klar, det finns en del personer som jag fortfarande letar efter och söker svar på. Jag vill följa dom hela vägen och då menar jag från de föddes tills de dog. Jag fortsätter mitt letande.
Tjingeling
Paradisfrun
