Dudhsagar Falls i berättarfredag

Jag har alltid varit förtjust i och fascinerad av apor. De är så härliga, kanske för att de liknar oss människor så mycket. Så när vi var i Goa sist fick jag chansen att möta dessa underbara varelser. Det här är ett minne för livet som jag ska bevara väl och ta fram ofta. Den glädje jag kände under den korta stunden går inte med ord att beskrivas.

Vi gjorde en dagsutflykt till Dudhsagar Falls, ett av Indiens högsta vattenfall. Det ligger österut nära Kollam.

Vi bokade turen med Sam, det gjorde vi med alla utflykter gjorde i Goa. Han var supertrevlig och bra på alla sätt. Han sa att vi skulle åka tidigt på morgonen, då var bästa chansen att träffa aporna. JA!!! så klart jag ville :)

Vi åkte från Calangute mot Panaji och mot Ponda. Bara bilresan var en upplevelse. När vi kom fram till ingången till naturreservatet kunde vi inte fortsätta längre med vår bil. Vi bokade en jeep med guide och chaufför (kostade förstås en slant), köpte nötter och frukt till aporna. Sen gav vi oss iväg i jeepen mot vattenfallet. Det skumpade och dammade efter den nästan obefintliga vägen vi åkte på, vi korsade även floden på 2 ställen. När vi fick möte av andra jeepar tänkte jag att det här går aldrig. Men det här hade chaufförerna gjort förr, med minsta möjliga marginal krånglade de sig förbi varandra.

Ett eremitbo

Vi kom fram till en parkering till och härifrån var vi tvungna att gå till fots. 15-20 minuters vandring i oländig terräng, lösa stenar och stora trädrötter och små broar i trä skulle passeras och till sist nådde vi fram till vattenfallet. Det var otroligt vacker utsikt.

Här mötte vi aporna, jag blev alldeles tagen och skrattade och grät på samma gång. Vilken lycka att få vara så nära. Se deras ansikten och händer, den ena så olik den andra. En del var blyga och andra bra kaxiga. När vi gav dem nötter, knöt vi våra händer, aporna tog tag i handen och öppnade ett finger i taget och till sist tog de nötterna. Bananerna skalade de först när vi höll i sen tog de bananen och ja, vi fick behålla skräpet, ha ha. En apa hade inte tålamod att vänta på att få godsaker så han knackade mig på benet och såg ut som han sa; Än jag då???

Ja visstja, vattenfallet. Det var ett mäktigt vattenfall, det var visst sötvatten, lite kallt men det var många som tog sig ett dopp i alla fall. Jag hade nästan bestämt mig för att göra detsamma när jag fick se vilka fiskar de delade badvatten med. Inte var de små inte, utan riktigt stora, guiden sa att det var Catfish. Han slängde i några nötter i vattnet och jösses vad fiskar det kom upp till ytan. Tack o lov att jag inte hoppade i.

Fanns fler som var hungriga :)

När vi kommer tillbaka till parkeringen där Sam släppte av oss kommer en man fram och sa att vi skulle vänta lite, han skulle ringa efter Sam. Otrolig koll de har här. Människorna här är så vänliga och hjälpsamma och ÖDMJUKA. Det gillar jag!

Här är en bild på oss och vår guide och chaufför:

Chauffören Aram, Anna, Calle, guiden Inglesia, Bengt och Jag.

Den här gången vi reser blir det ingen utflykt till Dudhsagar Falls, det blir för jobbigt för mina föräldrar. Jag hoppas vi träffar på apor på andra ställen under vår resa istället.

Tjingeling
Paradisfrun