Medan livet rullar på...

Ibland blir jag bara så trött när jag plötsligt kommer på att det är näst intill aldrig som jag säger ifrån eller säger nej. Jag flänger på mellan jobb och hem och jobb igen. Ingen rast ingen ro, det är alltid något som jag måste eller lovat göra. När jag utmattad snubblar i säng fattar jag oftast inte vad jag håller på med. Varför tar jag på mig saker när jag egentligen inte har ork eller tid.
Dags att ta ett grabbatag i mig själv och ta reda vad jag vill åstadkomma.
Mina mål i livet är inte ouppnåbara, jag har inte stora krav. Jag är nöjd med det lilla.
Jag är lyckligt lottad som har en underbar familj som jag älskar högt. Jag vill finnas nära för alla jag håller i mitt hjärta. Man ska värna och vara rädd om de sina.
Lyckliga jag...å ändå så trött ända in i själen.
Nä, nu ska jag skärpa mig och inte tillåta de människor som tar mig för givet och som bara tar kraft få ta plats i mitt liv. Bort med dem alla energitjuvar, de hittar säkert någon annan att lura.

Den lyckligaste av människor har nödvändigtvis inte det bästa av allting;
de gör bara det bästa av allting som kommer i deras väg.
Lycka bor i de som gråter, de som är sårade,
de som har sökt och de som har försökt,
för endast de kan uppskatta värdet hos de som vidrört deras liv.

Tjingeling

Paradisfrun