Nån gång ska man väl hamna där och nu var det liksom min tur. Jag har SLE och är extra känslig mot infektioner så den här gången var det ett förbaskat allegianfall (jag är allergisk mot barrträd) som utlöste ett så kallat skov. Nu har allt gått bra och jag är hemma igen.
Jag har nu under några dygn samlat på mig en he del reflektioner, några roliga mitt i allt elände.
Att komma till akuten och försöka få vård är inget man egentligen orkar med när man mår riktigt dåligt. Med fasa klev jag in där och fick förklara vad jag sökte för. Som tur var så såg de hur jag mådde och blev snabbt erbjuden en säng i väntan på läkare. Efter drygt 4 timmar var jag inlagd och fått komma upp till AVA. Där var det knökafullt så jag placerades i korridoren. Inte det roligaste men jag var för dålig för att orka bry mig då.
Personalen gör verkligen allt de kan trots att de har ett tufft jobb med överbeläggning och samtidigt ska ansvara för patienternas säkerhet och behandling. Jag fick göra många undersökningar och provtagningar och till slut konstaterades det genom uteslutningsmetoden att jag fått ett skov. Attans också! Det här har jag inte tid med.
Till slut fick jag i alla fall en säng i ett rum. Jag fick dela rum med en dement dam. Herre gud, vad hon höll på. Hon klädde på sig och packade och skulle hem. Kunde inte förstå hur hon och jag hamnat på det här sjukhemmet. Frågade mig om de gått bakom ryggen på mig med och placerat mig här, lite kul var hon ändå. Hela natten höll hon på. Tände alla lampor, på med TV:n på högsta volym, använde min droppställning som rollator, satte sig i min säng och trodde hon var på toa. Jag vågade knappt blunda. Till slut fick jag flytta ut ur rummet för att få lite sömn, jag var ju trots allt inte så pigg.
Jag blev verkligen lättad när jag fick åka hem igen. Skönt att få vila och sova utan att vara rädd för att någon ställer till det.
När man läser tidningarna nu så handlar det mycket om hur illa och bedrövligt det är på landets sjukhus. Jag kan hålla med till viss del men det är inte personalens fel. De gör ett fantastiskt jobb!
Nu ska jag snabbt krya på mig så allt blir som vanligt igen. Jag orkar nämligen inte med att vara sjuk, är jag ju jämt men jag menar sjuk sjuk :)
Tjingeling
Paradisfrun
Jag har nu under några dygn samlat på mig en he del reflektioner, några roliga mitt i allt elände.
Att komma till akuten och försöka få vård är inget man egentligen orkar med när man mår riktigt dåligt. Med fasa klev jag in där och fick förklara vad jag sökte för. Som tur var så såg de hur jag mådde och blev snabbt erbjuden en säng i väntan på läkare. Efter drygt 4 timmar var jag inlagd och fått komma upp till AVA. Där var det knökafullt så jag placerades i korridoren. Inte det roligaste men jag var för dålig för att orka bry mig då.
Personalen gör verkligen allt de kan trots att de har ett tufft jobb med överbeläggning och samtidigt ska ansvara för patienternas säkerhet och behandling. Jag fick göra många undersökningar och provtagningar och till slut konstaterades det genom uteslutningsmetoden att jag fått ett skov. Attans också! Det här har jag inte tid med.
Till slut fick jag i alla fall en säng i ett rum. Jag fick dela rum med en dement dam. Herre gud, vad hon höll på. Hon klädde på sig och packade och skulle hem. Kunde inte förstå hur hon och jag hamnat på det här sjukhemmet. Frågade mig om de gått bakom ryggen på mig med och placerat mig här, lite kul var hon ändå. Hela natten höll hon på. Tände alla lampor, på med TV:n på högsta volym, använde min droppställning som rollator, satte sig i min säng och trodde hon var på toa. Jag vågade knappt blunda. Till slut fick jag flytta ut ur rummet för att få lite sömn, jag var ju trots allt inte så pigg.
Jag blev verkligen lättad när jag fick åka hem igen. Skönt att få vila och sova utan att vara rädd för att någon ställer till det.
När man läser tidningarna nu så handlar det mycket om hur illa och bedrövligt det är på landets sjukhus. Jag kan hålla med till viss del men det är inte personalens fel. De gör ett fantastiskt jobb!
Nu ska jag snabbt krya på mig så allt blir som vanligt igen. Jag orkar nämligen inte med att vara sjuk, är jag ju jämt men jag menar sjuk sjuk :)
 |
| Lånat från kristelgoodspeedcorrea.wordpress.com |
Tjingeling
Paradisfrun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar