Sidor

fredag 22 augusti 2014

Visum till Indien

Det ska ju vara visum för att få komma in i Indien, det vet vi ju efter ett antal resor. Men kruxet är att reglerna ändras så ofta så det går inte att gå på gamla kunskaper. Jag har kollat in reglerna igen på http://www.indianembassy.se/
 
Lite ändringar är det. Om man bor i Stockholm, Uppsala, Västmanland och Södermanland så måste man personligen besöka Indiska ambassaden i Stockholm för att söka om visum. Tur för oss att vi bor i Gävle, då kan vi skicka våra ansökningar via post som vanligt. Ansökan fyller man i Online på http://www.in.ckgs.se/ , skriver sen ut den och fäster fotot ( som måste vara 5x5 cm med vit bakgrund) på och skickar sen in den tillsammans med passet och ett personbevis. Sen betalar man in avgiften. Det finns en riktigt bra steg för steg hur gör man här http://www.in.ckgs.se/apply-for-a-visa/apply_visa_post.html
 
Ibland är det lång väntetid, första gången vi ansökte tog det 7 veckor innan visumet och passet kom tillbaka. Sist vi ansökte tog det knappt en vecka. Så det gäller kanske ändå att vara ute i god tid så man slipper få hicka om avresedatum närmar sig.

Lite update- jag har fortfarande inte bokat flyget men jag kollar priserna varje dag. Jag har i veckor försökt få tag i José på Sea Spray beachshack utan att lyckas. Därför blir nog valet Ondas Do Mar på Holiday street valet för vårt boende i år igen. Det är ett lagom hotell som har det vi behöver. Inget lyxhotell direkt men vi lever inte lyxigt hemma heller. Det är rent och snyggt och vi får all den hjälp vi ber om, och mer därtill ibland. Personalen är otroligt vänliga och hjälpsamma. Vi får alltid ett bra pris här.

Dessutom så bor det inga ryssar där vad jag har sett i alla fall. Innan ni dömer mig för det uttalandet så vill jag säga att ryssar är inga trevliga turister. De har en arrogant attityd, de nedvärderar människorna som vill dem så väl. De sticker från notan och stjäl i shopsen. Det finns en del av dem som är "normala" också men de är få.

Varje vecka så har jag kontakt med min fina vän Laksmi. Det är så härligt att höra hennes glada röst. Hon har så mycket att berätta varje gång. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag saknar verkligen denna kvinna mycket, ja hela min indiska familj. De är så godhjärtade och varma människor. Varför ska det vara så långt mellan oss? Sist vi pratade så undrade Laksmi när jag skulle komma. Jag svarade att vi kommer till jul. Då frågade hon om jag tränat på att göra chapati. Jag svarade att det blivit dåligt med det. Då skrattande hon och sa "When you come to Goa, I teach you make good chapatis, you don't go home before you can make chapatis like an indian woman".
Jag lovar, det är inte lätt så det verkar som jag kommer att bli kvar länge i Goa nästa gång, ha ha.
 
 
Tjingeling
Paradisfrun
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar