Att vara stark när man är som svagast är aldrig lätt. Men det är konstigt vad fort man anpassar sig efter förutsättningarna som erbjuds. För två veckor sen blev jag hastigt sjuk och fick uppsöka akuten, jag hade otroligt ont i huvudet på vänster sida och i vänster öga. Jag såg dubbelt eller egentligen såg jag inget alls med det ögat just då. Jag blev naturligtvis inlagd och en massa undersökningar tog fart. Jag blev kvar en vecka och resultatet var att jag fått en blödning bakom ögonhålan som orsakade tryck på nerverna kring och i ögat, därför var synen dålig. Röntgen gånger flera och Magnetröntgen är inget jag vill göra igen. Det var FRUKTANSVÄRT! Jag trodde aldrig att jag skulle klara det. Ryggmärgsprovet gick som en dans i jämförelse. Jag har varit hemma i en vecka nu och sakta men säkert börjar jag få lite syn igen, har inte svåra smärtor i huvudet och det börjar sjunka in att jag har haft änglavakt. Det sa läkaren i alla fall.
Jag blev livrädd och efter hand så förstår jag hur allvarligt det var. Nu när jag har massor av timmar att bara ligga och vila så kommer alla tankar... Vad håller jag på med? Här rusar jag genom livet, klagar på småsaker i vardagen, ser inte allt det som faktiskt är viktigt och fantastiskt. Min stora fina familj, vänner och mitt hem.
Jag har ett jobb, eller egentligen två. Jag och min man har ju en firma också som kräver all uppmärksamhet. Så när jag gjort mina åtta timmar på mitt jobb så jobbar jag några timmar till på firman varje dag. Det blir inte så mycket tid över när sen allt som ska göras hemma är gjort också.
Jag stannar upp i tankarna och tänker jag vill förändra, jag vill inte se allt som jobbigt och tråkigt. Jag vill ta till vara på varje minut jag har. Jag vill vara med dem jag älskar, finnas för dem och skapa minnen för livet. Vi vet så lite om morgondagen och jag vill inte längre säga; Jag gör det sen. Jag vill göra det NU, imorgon kan det vara försent. Vad spelar det för roll om det är ostädat, massor med tvätt och orustat lite här och där. Att sitta tillsammans och prata över en fika är sånt jag vill minnas, inte att tvättkorgen minsann var tom på fredagskvällen.
Nu ska jag bara få tillbaka lite krafter, sen vill jag förändra mitt sätt att leva. Det viktiga ska få ta plats och jag ska njuta av varje dag jag har. Jag vill ha sinnesro.
Tankar från en svårt att sova
Paradisfrun
Jag blev livrädd och efter hand så förstår jag hur allvarligt det var. Nu när jag har massor av timmar att bara ligga och vila så kommer alla tankar... Vad håller jag på med? Här rusar jag genom livet, klagar på småsaker i vardagen, ser inte allt det som faktiskt är viktigt och fantastiskt. Min stora fina familj, vänner och mitt hem.
Jag har ett jobb, eller egentligen två. Jag och min man har ju en firma också som kräver all uppmärksamhet. Så när jag gjort mina åtta timmar på mitt jobb så jobbar jag några timmar till på firman varje dag. Det blir inte så mycket tid över när sen allt som ska göras hemma är gjort också.
Jag stannar upp i tankarna och tänker jag vill förändra, jag vill inte se allt som jobbigt och tråkigt. Jag vill ta till vara på varje minut jag har. Jag vill vara med dem jag älskar, finnas för dem och skapa minnen för livet. Vi vet så lite om morgondagen och jag vill inte längre säga; Jag gör det sen. Jag vill göra det NU, imorgon kan det vara försent. Vad spelar det för roll om det är ostädat, massor med tvätt och orustat lite här och där. Att sitta tillsammans och prata över en fika är sånt jag vill minnas, inte att tvättkorgen minsann var tom på fredagskvällen.
Nu ska jag bara få tillbaka lite krafter, sen vill jag förändra mitt sätt att leva. Det viktiga ska få ta plats och jag ska njuta av varje dag jag har. Jag vill ha sinnesro.
Tankar från en svårt att sova
Paradisfrun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar