Hos Anna i USA

Nyss hemkommen efter min vecka med Anna i USA. Det var efterlängtade och härliga dagar må ni tro. Som Anna sa; Det känns inte som det är så länge sen vi såg när vi är tillsammans. Men det är faktiskt 7 månader sen vi sågs sist och då var det några dagar i New York. Vi hann med så mycket och jag har så många bilder som jag vill dela med mig av till er så jag tror att istället för ett enda jättelångt inlägg så delar jag upp det i flera "mindre" inlägg.

Resedagen & dag 1 hos Anna
Eftersom flyget skulle gå vid lunchtid så behövde jag inte upp i ottan och ge mig iväg, det är alltid skönt. Väl framme på arlanda så parkerade jag bilen på Benstockens långtidsparkering. Det funkar så bra där tycker jag. Hoppade på bussen till terminal 2 och när incheckning och säkerhetskontroll avklarats så var det bara att vänta på  att få komma iväg. Lite otålig kände jag mig allt, ville fort fram. Första flighten gick till London, jag hade sån tur, planet var inte fullt och jag fick en rad med säten alldeles själv... wow... Heathrow är stort, det tog tid att ta mig till rätt gate för nästa flight, tog säkert 1 timme och då sölade jag inte och ändå så var det på samma terminal!

På flighten till Boston hade jag samma tur och fick en HEL mittenrad på 4 säten. Jag låg större delen av flygresan, Kungligt! Glad att jag inte köpt dyrare biljett än ekonomiklass.

Jag landade på  Logan International Airport i Boston runt kl 19 lokal tid.

Jag förberedde mig på att det skulle ta tid med alla kontroller. Det brukar ju göra det. När jag kom mot passkontrollen så såg jag att om man varit i USA på samma VISA så kunde man automatregistrera sig själv. Jag tänkte... va fasen...jag testar. Jag får väl gå tillbaka om det inte funkar. Det gick till så här; Gick fram till en ledig automat, skannade passet, gjorde fingeravtrycken, tittade i kameran och vips togs en bild, svarade på några frågor. Sen tog det typ 30 sekunder så skrev det ut en remsa med min bild på. Tog den och gick fram till en bemannad kontroll (ingen kö alls), han kollade på remsan och i passet och sen var det klart. Jisses va smidigt, tog väl max 10 minuter. Köerna var enorma på den "vanliga" vägen.

Dags att hämta ut hyrbilen på AVIS, Jag följde skyltarna "Airport Shuttle to Rental Cars och i mitt fall skulle jag ta blå linje. Det gick fort och lätt att komma dit och få bilen. Jag lovar att jag fick mig ett gott skratt när jag kom fram till min ruta i garaget med den bil jag skulle ha. En Mazda 3!!! en sån har jag ju hemma, med exakt samma färg, ha ha!!!

Ok, då var det bara att lasta in packningen, slå på GPSen och ge mig iväg. Men...GPSen funkade inte...hjälp!!!! Jag hade skrivit ner några stödanteckningar, typ I 90 west, I 84 west, exit 43. Det var allt. Jag är så jäkla nöjd med mig själv att jag hittade fram utan bekymmer utan GPSen.

Äntligen framme och äntligen få krama om jäntan min! Jag var trött efter resan och det var ju sena kvällen så vi blev inte uppe så sent den här första kvällen.

Självklart vaknade jag supertidigt första morgonen, jag hade ju Sverigetid i kroppen. Anna sussade på hon, ha ha.

Hotellet West Hartford Inn, Riktigt bra hotell för det pris jag betalat, rent och snyggt, städat och bäddat varje dag. Frukost (som man fick göra själv i frukostrummet), WiFi och parkering ingick i priset. På rummet fanns strykjärn och strykbräda, kylskåp, kaffebryggare, mikro och hårtork. Läget var dessutom superbra.

Efter att vi ätit lite frukost, gav vi oss iväg. Anna rattade bilen ur garaget och det var dags för mig att bli guidad av Anna runt i hennes neighborhood. Vi åkte till Annas hus, ett av barnens skola, till Avon's Public Library, lekplatsen dit Anna brukar ta barnen. Vi åkte till köpcentret Simsbury Commons och var bl a in och kollade i mataffären Stop & Shop. Även till en garnaffär som jag letat upp innan jag åkte. Vill du så kan du läsa om det besöket i garnaffären HÄR

Avon Public Library 

Roaring Brook School 

 

Lunch åt vi med Annas vän Simone (Au Pair från Danmark) på restaurangen Ichiban Sushi i Hartford.

Sen åkte vi vidare till Elisabeth Park, vackert! Jag kan bara tänka mig när allt står i full blom längre fram.

 

Anna rattade vidare mot Hartford igen och Mark Twain's House. Väldigt intressant och kul att höra om hans liv och se hans hus. Jag hade t ex ingen aning om att han egentligen hette Samuel Clemens. Förutom bl a hans böcker om Tom Sayer och Huckleberry Finn så har han även skrivit 1791 ordspråk. Här är ett av alla; 

“If you tell the truth, you don’t have to remember anything.” – Mark Twain

 

Efter en liten kort vila på hotellet gav vi iväg igen, den här gången till Westfarms Mall, vi gick omkring och tittade lite i butikerna och till sist åt vi middag på California Pizza Kitchen. Mycket gott var det.

Dagen är till ända och vi åkte tillbaka till hotellet och kröp ner under täcket. Vilken fantastisk dag och vad mycket vi har gjort och sett. Jag är så tacksam långt in i själen.

Oj oj...nu blev det väldigt långt och jag är säker på att nästa inlägg knappast blir kortare.

Tjingeling

Paradisfrun hos AnnaiAmerika