Då är den här, berättarfredagen som har legat på is i flera år. Men nu.... nu drar den igång igen 😃
För ett par år sen när vi var i vårt fina Goa Indien så bestämde jag mig för att köpa en sari. Inte för att jag trodde att den skulle användas speciellt mycket hemma i Sverige men jag kände att det vara fint att ha en sån.
Det var en dag när jag satt och drack te med Laksmi i hennes shop som jag frågade om saris. Vi pratade på om färger och utseende och hur många meter tyg det skulle vara. Laksmi berättade att runt 5-6 meter är det vanligaste. 8 meter och uppåt, ja till och med 12 meter är vanligt men då oftast till fest eller bärs av rikare människor. Jag sa att jag ville köpa en sån och Laksmi blev glad och ville gärna hjälpa mig. Jag frågade hur många meter Laksmi hade i sin festsari och hon svarade 8 meter. Så det blev mitt val av meter till min sari så klart. Laksmi sa då nöjt "You are like me, thank you". Färgen blev Lila (uttalas Lajla), och nu vet jag vad ni tror. Lila är inte lila i Indien, den är mörk och åt det blåare hållet. Lite guld och brodyrinslag blev det också.
Redan nästa dag skulle Laksmi till marknaden och hon skulle då köpa tygerna. Först och främst tyget till sarin men också tyg till blusen (choli) och underkjolen.
Laksmi ringde mig när hon kom tillbaka från marknaden och sa att jag kunde komma till henne. Vi ska till skräddaren sa hon. Jag gav mig iväg dit och vi gick till skräddaren. Flipflopsen lämnade man utanför dörren till (då ser andra att det är upptaget här sa Laksmi). Väl inne väntade en kvinna som knappt sa ett ord men mätte mig på både längden och tvären. När hon var klar sa hon "Come back tomorrow and try it on".
Det gick snabbt att få blusen och underkjolen sydd av skräddaren. Jag tog plaggen och gick till Laksmi. Hon hjälpte mig att få på mig min sari för första gången. Det är inte lätt att göra på rätt sätt, mycket vikande och snurrande. Skönt att få hjälp av en van hand. Vi skrattade och hade så roligt. När vi var klara så gick Laksmi och bytte om till sin festsari och vi tog bilder på oss tillsammans.
När vi gick längs gatan hem till hotellet så var det många indier som hejade och log. De tyckte nog att det var roligt att se en västerländsk kvinna i indiska kläder. Jag kände det som att jag visade dem respekt och acceptans för deras kultur och tradition.
Jag har min sari i en fin låda här hemma och jag väntar bara på rätt tillfälle att bära den. Jag hoppas bara att jag lyckas få på mig den på rätt sätt då 😃
Tjingeling
Paradisfrun
För ett par år sen när vi var i vårt fina Goa Indien så bestämde jag mig för att köpa en sari. Inte för att jag trodde att den skulle användas speciellt mycket hemma i Sverige men jag kände att det vara fint att ha en sån.
Det var en dag när jag satt och drack te med Laksmi i hennes shop som jag frågade om saris. Vi pratade på om färger och utseende och hur många meter tyg det skulle vara. Laksmi berättade att runt 5-6 meter är det vanligaste. 8 meter och uppåt, ja till och med 12 meter är vanligt men då oftast till fest eller bärs av rikare människor. Jag sa att jag ville köpa en sån och Laksmi blev glad och ville gärna hjälpa mig. Jag frågade hur många meter Laksmi hade i sin festsari och hon svarade 8 meter. Så det blev mitt val av meter till min sari så klart. Laksmi sa då nöjt "You are like me, thank you". Färgen blev Lila (uttalas Lajla), och nu vet jag vad ni tror. Lila är inte lila i Indien, den är mörk och åt det blåare hållet. Lite guld och brodyrinslag blev det också.
Redan nästa dag skulle Laksmi till marknaden och hon skulle då köpa tygerna. Först och främst tyget till sarin men också tyg till blusen (choli) och underkjolen.
Laksmi ringde mig när hon kom tillbaka från marknaden och sa att jag kunde komma till henne. Vi ska till skräddaren sa hon. Jag gav mig iväg dit och vi gick till skräddaren. Flipflopsen lämnade man utanför dörren till (då ser andra att det är upptaget här sa Laksmi). Väl inne väntade en kvinna som knappt sa ett ord men mätte mig på både längden och tvären. När hon var klar sa hon "Come back tomorrow and try it on".
Det gick snabbt att få blusen och underkjolen sydd av skräddaren. Jag tog plaggen och gick till Laksmi. Hon hjälpte mig att få på mig min sari för första gången. Det är inte lätt att göra på rätt sätt, mycket vikande och snurrande. Skönt att få hjälp av en van hand. Vi skrattade och hade så roligt. När vi var klara så gick Laksmi och bytte om till sin festsari och vi tog bilder på oss tillsammans.
När vi gick längs gatan hem till hotellet så var det många indier som hejade och log. De tyckte nog att det var roligt att se en västerländsk kvinna i indiska kläder. Jag kände det som att jag visade dem respekt och acceptans för deras kultur och tradition.
Jag har min sari i en fin låda här hemma och jag väntar bara på rätt tillfälle att bära den. Jag hoppas bara att jag lyckas få på mig den på rätt sätt då 😃
Tjingeling
Paradisfrun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar