Första dagen i mars så var Emil och jag på Mora Träsk. Vi tyckte båda att det var spännande och kul. Vi avslutade med lunch på Max.
Sen som vi alla vet så blev det stopp på att träffas. Vi måste hålla avstånd och bara träffas utomhus. Det svider i mamma och farmorshjärtat att inte få vara nära de mina. Men samtidigt viktigt att vi alla tar det på största allvar. Jag som tillhör riskgrupp är extra känslig så klart. Det blev en del videosamtal och uteträffar.
Det händer inte så mycket när man både jobbar hemifrån och bara är hemma även övrig tid. Därför blir små höjdpunkter extra viktiga. Som till påsk när jag fick besök av de här söta påskkärringarna Emil och Ronja.
Tur att man får lite bilder då och då när längtan blir för stor. Farmors gohjärtan Emil och Ronja.
Sista april firade vi så här. Ute och avstånd.
Vi började på med lite utejobb igen, installationer av robotgräsklippare. Funkar ju bra det i dessa tider.
Pangen fyllde 13 år i början på maj. Det firas alltid på samma sätt. Flagga, pannkaka, brieost och gelehallon. Emil kom med blommor.
Sen brakade det loss. Jag blev sjuk i Covid-19. Fy va hemsk, jag var så rädd. Hela jag blev helt utslagen, dränerat på ork, kunde knappt stå på benen. När jag varit sjuk i nästan två veckor vaknade jag en morgon och kunde inte andas. Jag fick panik, åkte in till akuten och testades positivt för Covid-19. Jag behövde syrgas för att få luft. Jag skickades hem trots detta. Jag hade tur att vänner till oss hade varit förutseende och köpt en syrgasmaskin som jag fick låna. Det blev min räddning. Jag var sjuk i nästan fem veckor. Fick vinka till de mina genom fönstret, jag var ju i karantän. Veckan före midsommar friskförklarades jag och belöningen blev antikroppar. Min man som inte varit sjuk testade sig för antikroppar också, det visade sig att han hade det. Han hade haft Covid-19 utan att bli sjuk.
Sakta men säkert blev jag bättre, gjorde en lungröntgen som konstaterade att min högra lunga har skadats av Covid och det är inte säkert att det kommer att bli riktigt bra igen. Jag blir anfådd för minsta lilla och trött, så in i bomben trött. Så min uppmaning är HÅLL ER UNDAN, NI VILL INTE BLI SJUKA, DET ÄR FÖR JÄVLIGT!
Eftersom jag hade fått antikroppar så började jag våga träffa de mina lite smått igen. Så underbart! Vi firade att jag blivit frisk.
Midsommarafton firade vi hos Calle & Lovisa. Vi dukade glest och satt ute.
På midsommardagen åt vi middag på Skärgårdskrogen i Utvalnäs. Det var näst intill folktomt där. Jag kan verkligen rekommendera ett besök här. Supergott var det.
Finaste barnbarnet Tuva fyllde år och det firade vi så klart, tur att vädret gjorde att vi kunde träffas ute.
Barnbarn är ju det härligaste som finns.
Lite odlingar som börjar ta sig och så fick jag ett ursnyggt flaggspel till altan av finaste svägerskan Kerstin.
Det var mars-juni det.
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar