Semesterlängtan

Börjar så smått längta mig bort, eller det kanske blir på ett sätt att komma hem. Det här blir ju vår 3:e resa till Calangute i Goa, Indien. Vi har vänner där, känner väl egentligen inte varandra men det känns ändå på något sätt som att vi känt varandra länge. Allt är bekant och vi hittar bra. Vi vet hur det fungerar eller inte fungerar. Vi behöver inte flera dagar på oss att klura ut hur det går till.
En del människor skulle säkert tycka att vi är "inrutade" som åker till samma plats, bor på samma hotell och så vidare. Själv tycker jag att det är en fördel, vi är igenkända och vi är mer välkomna än första gången vi var där eftersom vi inte hunnit bygga upp en relation med människorna där.

Det är nämligen så det fungerar, t ex när man ska köpa saker. Det är lättare att komma överens om priset när man känner igen varandra.
"First time you buy, you're a costumer, second time you buy, you know each other, third time you buy, you are friends. And a friend doesn't sheat a friend"

Ja, det är faktiskt så det är :)

Sååå...är det konstigt att jag längtar bort när jag känner mig hemma dit jag kommer :)

Allt är bokat och klart, visumen är inskickade, bara vänta på att de kommer tillbaka godkända. Å sen längta längta längta :)

 

Tjingeling

Paradisfrun