När jag lyckats ta mig igenom alla kontroller fått mitt visa och äntligen hittat på min transport som skulle ta mig till hotellet, upptäcker jag att bussen som jag ska åka med saknar fönster och väskorna bokstavligt kastades upp på taket.
Jag bodde i byn Bakau, det fanns inte då i alla fall så mycket för turister där. Hotellet hade allt istället.
Jag är otroligt nyfiken av mig och när jag kommer till nya platser vill jag se och lära mig så mycket som möjligt. Jag är allergisk mot anordnade utflykter som resebolagen brukar anordna så jag brukar alltid fixa mina själv. Det blir också oftast billigare och chansen att se något som är mer genuint.
Så även denna gång, jag frågade mig fram när jag gick gatan (synd att kalla den gata egentligen) ner från vårt hotell om det fanns någon/några som var intresserad av att vara guide och chaufför några turer. Det tog inte lång tid innan jag fick napp, en kille som hette Lamin och en chaufför (har tyvärr glömt hans namn). De skulle ta mig dit jag ville. Vi kom överens om priset, 10 kr var/dag. Bilen var ingen höjdare men va sjutton den tog oss framåt i alla fall.
Första utflykten var "Animal tour" som de sa, jag trodde att jag skulle till något reservat, men så var inte fallet. När vi åkt ett tag möttes vi upp av en jeep som skulle ta oss ut till The middle of nowhere. Det blev en fantastisk dag väl värd att minnas.
Krokodiler fanns det gott om
Lejon ute i det fria
En annan dag åkte jag båt på Gambiafloden, till det stället det sägs att Kunta Kinte blev tillfångatagen, spännande.
På vägen tillbaka skulle vi till Lamin Lodge, It's a great view there, sa Lamin. När vi nästan kommit fram (åkte över fält och små stigar) då lägger bilen av. Då säger Lamin att han och jag ska gå sista biten till Lodgen och chauffören ska försöka fixa bilen. No way, sa jag. Aldrig att jag går i sandaler i gräs som när mig till midjan. Lamin sa att det skulle gå bra eftersom han skulle gå före och skrämma bort alla djur. Jag satt kvar i bilen medan de mekade med bilen, tack o lov så fick de igång den. Vi kom sent om sider fram till Lodgen och utsikten var värd att vänta på.
Lamin Lodge
Den här resan var helt olik alla andra resor jag varit på tidigare, kvinnorna på risfälten som inte ville bli fotograferad för de skulle tappa ansiktet (det gick bra när de fick pengar för det, ha ha).
Barn som lekte med pinnar och rostiga cykelfälgar, jag köpte en fotboll till några barn, de blev överlyckliga. Jag blev också bjuden hem till Lamins familj, så härligt att få möta så oerhört glada, stolta och givmilda människor trots att de ingenting har. Jo de har det viktigaste, varandra och glädjen.
Tjingeling
Paradisfrun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar