Moseldalen i Tyskland i Berättarfredag...

Så otroligt vackert så man nästan tappar andan. Vinstockar som aldrig tar slut, vackra byar och hus och de inte allt för vackra pråmarna som glider förbi på floden.

 

Mosel sträcker sig från Koblenz till Trier och är en biflod till Rhen. Vi har åkt den sträckan många gånger och jag tröttnar aldrig. Vägen slingrar sig fram och de små byarna har trånga gränder och stilfulla hus. Man tappar heller aldrig kontakten med floden.

Liten Calle poserar

Här är det vinodlingarna och vinet som är självaste hjärtat, överallt produceras vin och på vingårdarna är du alltid välkommen att smaka på vinerna. Det vita Moselvinerna är i huvudsak Riesling och de har en hög syra med fruktig smak.
Vi besökte ofta en vingård i Trittenheim, blir oftast mottagem av självaste ägaren. Han är reslig, lite korpulent, oftast rosenkindad (i alla fall om man kommer sent på dagen), högröstad och pratglad. Han har ett bullrande skratt. Han berättar gärna och länge om sina viner.
Han har förklarat skillnaden mellan de olika vinerna. Spätlese blir det av de druvor som skördas sent, Auslese är de utvalda klasarna ur den totala skörden (alltså lite finare). Eiswein är det finaste (enligt honom själv), de druvorna plockas vid första frosten och helst i skuggan av kyrktornet. Här krävs tålamod, väntan kan bli lång innan frosten kommer, om den ens kommer. Gör den inte det blir det inget Eiswein. Eiswein är väldigt sött, passar bra som dessertvin. Inte undra på att det vinet är dyrt att köpa :)

De finns några byar jag vill slå ett extra slag för och det är först Bernkastel-Kues. Den är i särklass finaste byn i Moseldalen tycker jag. De pittoreska korsvirkeshusen och de små gatorna. Byggnaderna är gamla, en del är bevarade från 1500-talet. Från början var Bernkastel och Kues två orter men som slagits ihop. Moselfloden är den enda som delar dem idag.
Byn Cochem är också väldigt mysig, lite mer turistiskt här men har fortfarande charm. Smala gränder och torg och hus från medeltiden. Här finns också Riksborgen (Reichburg) som tronar på berget.
Moseldalen tar tid trots sin korta sträcka igenom. Det är njutbart att strosa omkring, prata med lokalbefolkningen och bara låta ögonen och hjärtat bli kär i omgivningarna. Sätta sig ner och smaka på vinerna som dessa vinodlare så omsorgsfullt och stolt producerar. Med lätthet blir det en antal lådor som får följa med hem. Tack EU för de generösa tullreglerna när det gäller vin i Europa.

Jag har alltid missat att vara här när det är dags för skörd, tyvärr. Det får bli en planerad resa hit i rätt tid framöver.

För många år sen när sonen Calla var liten så stannade vi vid några vinstockar som fanns intill vägen. Åh rinruvor (ja, han sa så om vindruvor) sa han och log, snabbt tog han en druva och hela hans ansikte skrynklade ihop sig. Men mamma! De här var inte goda :) Gohjärtat, de druvorna var långt ifrån klara. Vi fick oss ett gott skratt och Calle frågade länge efter det när vi köpte vindruvor; Är de här goda då?

Tjingeling
Paradisfrun